Upplopp i London

Ingen kan ha missat upploppen i England och brittiska politikers halsbrytande uttalanden om att skicka in armén och/eller begränsa möjligheterna att kommunicera via sociala medier. Förutom svårigheterna att faktiskt genomföra en sådan begränsning så undrar man verkligen hur de tänker. Det låter som om den brittiske premiärministern och hans vänner hämtar sin inspiration från Bahrain. Längre tid tog det alltså inte från att gå från den arabiska vårens prisande av Twitter et al. som demokratins verktyg till att skylla upploppen på dem. När Cameron attackerar sociala medier för händelserna i London och andra städer ekar han det vi hörde från Egypten och Tunisiens avsatta diktatorer.

Vi ser samma sak i Sverige, med Carl Bildt som på Twitter och sin blogg talar varmt om öppenhet på nätet i diktaturer medan hans chef glatt monterar ner samma öppenhet i Sverige.

I en ledare i The Economist undersöker man orsaker till att de brittiska upploppen sprids som de gör. Sociala orsaker som vänstern pekar på eller de är alla bara kriminella busar som högern menar. Själv är jag inne på att orsakerna är liknande dem i arabvärlden. Naturligtvis spelar frustration över arbetslöshet, låga inkomster, ett förlamande välfärdssystem o.dyl. in, men man har också i England över det senaste årtiondet skapat ett system där människor behandlas som barn. Har skrivit om det tidigare i samband med bingedrinking:

när man varje dag behandlas som ett barn eller potentiell fara av nedlåtande authorities är det kanske nödvändigt att dricka sig skitfull och ge fan i alla förbud och konsekvenser - om så bara för en kväll

För övrigt var Polens radios reporter lite rolig när han påpekade, efter att en ung rioter klagat på bristen på pengar till utbildning, att det i så fall är underligt att så många elektronikaffärer plundras, men så få bokhandlar.

Dagens ord är zamieszki - upplopp.

Andra bloggar om London, upplopp, yttrandefrihet.

Nederlag för regeringen i konstitutionsdomstolen

Inför parlamentsvalen till hösten la regeringen Tusk fram en ny vallag som bland annat tillåter poströstning för polacker i utlandet och röstning mha ombud för dem som inte klarar det själva. Lagen anmäldes genast till konstitutionsdomstolen (Trybunał Konstytucyjny -TK) av oppositionspartiet PiS. Det var främst tre punkter som var kontroversiella. För det första att lagen möjliggjorde att hålla valet under två dagar. För det andra att den högre kammaren, senaten, kan väljas i enmansvalkretsar. Men den mest omstridda punkten var regeringens idiotiska förslag att förbjuda partireklam i TV och på stora billboards. Istället skulle de pengarna läggas på politiska debatter.

I går sade TK sitt. Man godkände enmansvalkretsarna, men slog ned både tvådagarsvalen och reklamförbudet som okonstitutionella. Det senare var helt enkelt inte en rimlig inskränkning i yttrandefriheten. Tusk kommenterade nederlaget med att det var synd om alla pengar som nu kommer att slösas på sånt. Kanske något att tänka på för alla de journalister som envisas med att kalla Tusk för liberal.

Jag kan förstå principen bakom Tusks tanke att det vore bättre om man kunde debattera sakfrågor istället för att sända reklam, men liksom TK ser jag det som alltför starkt ingrepp i yttrandefriheten. Jag misstänker dessutom att lagen lämnat fältet öppet för diverse intressegrupper som kunnat göra reklam å partiens vägnar.

Dagens ord är kodeks wyborczy - vallag.

Location:Warszawa, Polen

Misslyckad klätterhelg

Leden är nånstans där bakom :)

Var i Tatrabergen i helgen för att ge mig på att klättra lite längre leder än vanligt. Målet var den klassiska leden Filar Staszla, 300 meter, 11 pitcher.
Men det blev en helg fylld med motgångar. Först kom vi väldigt sent till bergen och det slutade med att vi tvingades övernatta genom att smyga upp vårt tält i nationalparken. Big No-no! När vi tidigt nästa morgon kom fram till klippväggen var det dimma. Sikten var kanske 15 meter och det var blött, halt och kallt. Vi lyckades dock leta upp vad vi trodde var starten på leden. Efter två timmar hade vi kommit två pitcher, ca 70 meter. Fast det visade sig att vi klättrat in i en återvändsgränd. Vi kunde inte hitta vägen. Eftersom det inte längre fanns någon chans att ta sig upp bestämde vi oss för att ge upp och ta oss ner. Det tog oss en timme till att hitta ner utan att behöva offra för mycket utrustning (ett par slingor bara).

Eftermiddagen var dock trevlig och ägnades åt vandring till vår alternativklippa för söndagen. Den visade sig dock ligga drygt två timmars vandring från sovplatsen, så det skulle ge oss bara runt tre timmar för frukost, middag, klättring (4 pitcher) och nedklättring för att hinna med sista tåget hem. Helt enkelt inte görbart eftersom det även skulle kräva ca 7 timmars vandring. Så, vi tog oss tillbaka till Zakopane, hittade ett rum, gick ut och tog några öl och tog ett tidigare tåg hem...

Bättre lycka nästa gång.

Dagens ord wyciąg - som i klättersammanhang är en pitch, men som även kan betyda dragskåp, och en hel del andra saker.

Störande koncertfilmskydd

Läste om ryktena att Apple håller på att utveckla teknik som skall stänga av iPhone-kameran om man försöker använda den till att "illegalt" filma en konsert eller liknande. Att Apple, och Jobs i synnerhet, är lite av en kontrollfascist är väl känt sedan länge, men jag har aldrig riktigt förstått varför det skall vara så hemskt att filma eller fota på en konsert. Är det någon som tänkt att "Nej, jag går inte på den här live-spelningen. Jag ser ett par halvtaskiga mobilklipp på YouTube istället."? För mig fungrerar YouTube-klippen istället som reklam. Så jag förstår inte varför konsertarrangörer är så anala när det kommer till att filma/fota artisterna. Är det helt enkelt en copyrättshaverism - vi bestämmer, vare sig det är smart eller inte? De enda som kan ha något att förlora på dem är dåliga artister, där man istället bestämmer sig för att inte gå. Om syftet är att skydda usla artister är jag än mindre sympatiskt inställd till det än ren rättshaverism.

I veckan var vi på konsert med Bobby McFerrin i Sala Kongresowa och där hade de en bisarr anti-film-strategi; ett par vakter stod längst bak i salen och lös med röda laserpekare på den som höll upp en telefon eller liknande. Man kan lugnt säga att det var långt mer störande än filmandet. Och det är ju inte så att det saknas filmer på Bobby McFerrin-konserter på nätet. McFerrin tar ofta upp folk ur publiken på scenen och improviserar tillsammans med dem. Killen vars flickvän var uppe och dansade med McFerrin blev "beskjuten" under hela dansen, som han filmade trots laserpekarna. Jag vet inte om det är en strategi som Sala Kongresowa har, eller om det är något som är allmänt spritt nu. Jag har aldrig sett det förr. Idiotiskt och jävligt störande var det i alla fall.

Dagens ord är wskaźnik laserowy - laserpekare.

Arbetsskydd

Det där med arbetsskydd verkar ju vara ett rätt okänt fenomen i Polen. Jag skulle gissa på att det är importförbud på hörselskydd. Under tre år här har jag inte en enda gång sett någon använda hörselskydd. Och då pratar vi folk som cirkelsågar i sten och liknande... De håller på att sätta upp isolering på ytterväggarna på jobbet så det var en tomte som var här och borrade en massa - alldeles utanför mitt fönster. Det kändes som om han borrade mig i huvet... så högljutt. Men hade han hörselskydd? Självklart inte.

Än bättre var att han stod uppflugen på någon konstruktion av fyra lastpallar och en planka och då och då tvingades hugga tag i gallret framför fönstret för att balansera sig. Klädsel: t-shirt, vanliga byxor typ chinos, mjuka tofflor(!).

Kinesiska bekymmer

Att Polens vägar behöver en ordentlig upprustning vet all som kört genom landet. Långa sträckor, även mellan de största städerna, är smala vägar med bara en fil i varje riktning som passerar genom varje by. Den sortens landsvägar som var huvudvägar i Sverige för 25 år sedan. Bland annat därför har naturligtvis polska vägar varit ett återkommande tema i bloggen. Man har naturligtvis länge vetat om att infrastrukturen behöver förbättras och rader av regeringar har lovat att nu skall det byggas vägar och tågbanor som aldrig förr. Hjälpta av en hög med EU-pengar och motivationen att en till två miljoner turister kommer att besöka Polen nästa sommar för fotbolls-EM har regeringen Tusk lyckats med det tidigare regeringar inte klarat; man har fått fart på vägbyggandet.

Men de senaste veckorna har ett av de viktigaste projekten, A2 mellan Warszawa och Łódż som också knyter samman huvudstaden med motorvägen mot Tyskland, hotats. Det är på de 50km av sträckan som skall byggas av det kinesiska företaget COVEC som arbetet i princip stannat av. Det började med att det kinesiska företaget inte betalade sina underleverantörer, och nu vill man förhandla om kontraktet. Många kommentatorer tycker att Polen fått vad de betalat för; det kinesiska budet låg 51% under vad GDDKiA (Generalna Dyrekcja Dróg Krajowych i Autostrad - Generaldirektoratet för lands- och motorvägar) hade budgeterat för sträckan. Och 23% lägre än närmaste konkurrenten som protesterade mot att kineserna dumpade priserna. Verket som har hand om upphandlingar menar att priset inte var "iögonfallande lågt". Infrastrukturministern har haft det hett om öronen de senaste dagarna; han lovade först att vägen skall bli färdig innan EM, men har tvingats till reträtt och använder numera uttrycket att vägen skall vara "farbar" till EM.

Inget av detta har naturligtvis gjort något för att förbättra kinesiska företags anseende i Polen. Från början fanns det blandade känslor till att kinesiska företag byggde i Polen. Man var irriterade för att det tog jobb från polacker, men samtidigt stolta över att medan polska byggarbetare arbetade i Västeuropa så var Polen nu rikt nog att importera utländska arbetare. Det var även tal om att kineser skulle bygga den nya Nationalstadion i Warszawa - som för övrigt även den är försenad. I en artikel i The Economist varnades Kina för att deras internationella expansion kan hindras av att deras företag drar på sig dåligt rykte. Även utrikesminister Sikorski har tagit upp saken med sin kinesiske kollega. Det dröjer nog länge innan Polen glatt välkomnar kinesiska byggföretag igen.

Dagens ord är opóźnienie - försening.

Vad vill vi ha för republik?

Nu när kungen är ute i blåsväder har de som ropar på monarkins avskaffande fått nytt vatten på sin kvarn. Jag är en av dem som tycker att monarkin är en antediluviansk kvarleva från en svunnen tid, men kanske behöver vi fundera på vad som behövs istället för monarkin. En republik är ju ingen fix och färdig konstruktion; den kommer i varianter.

Ganska lätt är det att konstatera att den franska och amerikanska typen av presidentstyre stämmer ganska dåligt överens med den svenska parlamentariska modellen.

I Polen, liksom i Finland, har man en president som är folkvald, och som faktiskt sitter på en hel del makt. Genom att presidenten är den enda representanten för staten som sitter på ett personligt folkligt mandat är det känsligt för regeringen och riksdagen att gå emot presidenten. Det visar sig genom att presidentveton mot nya lagar ofta hindrar att de går igenom. Det gäller framförallt i Polen där en kvalificerad majoritet behövs i parlamentet för att bryta ett veto, men även i Finland där det räcker med en enkel majoritet. På så vis fungerar presidenten som ett kylbad för de värsta idéerna. Det är svårt att se FRA-lagen gå igenom om vi haft en president med ryggrad. Men det finns en baksida; se på perioden här i Polen när Donald Tusk ledde regeringen med oppositionens Lech Kaczyński som president. Den senare gjorde sitt bästa för att hindra alla reformer regeringen ville genomföra* vilket ledde till att viktiga reformer försenades eller uteblev.

En urtrist variant vore ju annars den tyska presidenten som väljs av parlamentet och som inte gör så mycket väsen av sig. Jag är rädd att den svenska riksdagen och regeringen, av rädsla för att behöva dela med sig av makten skulle gå på den linjen. Vi skulle få en något upphöjd talman som kunde spendera sin tid i anonymitet och inte störa rävspelet i riksdags- och regeringskorridorerna.

Om vi nu vill ha ett oförargligt statsöverhuvud som inte lägger sig i själva regerandet, men som ändå bär på en del flärd och pondus så kanske vi kan låna en annan polsk idè - valmonarkin! Låt oss välja en kung (eller drottning) som sitter på livstid, eller tills nästa statskupp. Det skulle göra av med det ickedemokratiska arvet av kronan men ändå behålla en del av monarkins, nu förvisso tämligen fläckade, flärd. Och t.o.m. Herman Lindquist skulle kunna glädja sig åt de historiska kopplingarna till de svensk-polska Vasa-kungarna.

Dagens ord är rzeczpospolita som är ett äldre ord för republik. Numera används republika, men ordet lever kvar i uttrycket Rzeczpospolita Polska som är det officiella namnet på Republiken Polen.

* Eller det gav åtminstone regeringen ett alibi för att inte lägga fram impopulära, men nödvändiga förslag.

Civiliserat internet?

Det här är lite sent, men kanske värt att posta i alla fall. I förra veckan kunde vi läsa här i tidningarna om hur den interna säkerhetstjänsten ABW (typ polska Säpo) i en gryningsräd tog sig in hemma hos en 25-årig man och beslagtog hans dator och stängde ner hans websajt Antykomor.pl. Allt under lagen att det i Polen inte är tillåtet att förolämpa statsöverhuvudet - dvs President Komorowski. AntyKomor.pl innehöll fotomontage av presidenten, men även beskrivningen av de många gånger han stoppat foten i munnen.

Det kan tyckas ironiskt att den nuvarande presidenten tar till sådana medel efter att hans parti PO (Medborgarplattformen) starkt kritiserade förre presidenten Lech Kaczyński för liknande händelser. Och naturligtvas var oppositionsledaren Jarosław Kaczyński, i en flod av ohämmad populism och hyckleri, snabbt ute och talade om att regeringen attackerar de medborgerliga rättigheterna och är ett hot mot demokratin*.

Men visst har Kaczyński rätt i att det är lite hyckleri från regeringen... om det inte vore så att de verkade lika förvånade som någon annan. Komorowskis rådgivare Sławomir Nowak skrev på sin Facebooksida, på en fråga från en person, att "det här är självklart nonsens. Jag hoppas att de ansvariga myndigheterna förklarar sig inför folkopinionen." De ansvariga myndigheterna verkar i det här fallet vara åklagaren i Tomaszew Mazowiecki samt ABW. Tydligen har den senare inkommit med en förklaring till regeringen, men vad de sagt är inte offentliggjort. En annan presidentrådgivare, Tomasz Nałęcz, menade att Komorowski har en historia från PRL-tiden av att försvara yttrandefriheten och att han kommer att försvara även antykomor.pl. Flera politiker spekulerar i om det var dumhet eller provokation från ABWs sida som ledde till räden.

Men, i ytterligare en ironisk twist dyker Carl Bildts polare utrikesminister Radek Sikorski upp. Han kallar "internethuliganism" för ett allvarligt problem. "Det är som avskyvärt klotter på offentliga toaletter**." Enligt Sikorski är antykomor.pl ytterligare ett tecken på att det behövs både frihet och ansvar på nätet. Sikorski, som själv stämt tidningarn Fakt och Puls Biznesu för inlägg på deras internetforum, menar att det absolut krävs en lag om ansvar för det man skriver på nätet. Och det skall inte vara hostinglandets lagar som gäller utan lagen skall vara baserad på pressfriheten, där det alltså måste finnas en ansvarig utgivare. "Internet är inte ett vakuum, bara ett tekniskt sätt att förmedla innehåll", säger Sikorski. Samtidigt som Sikorski gör dessa uttalanden twittrar Carl Bildt om hur ett "civiliserat" internet är en illusion:

I hear talk of "civilized" Internet. But civilized phones? Civilized TV? Civilized politics? Who are the controllers... sorry, "civilizers"?

Det efterföljs av en bloggpost där han exemplifierar hur Mubaraks Egypten och Turkiet försökte/er reglera nätet. Även om Bildt representerar en regering som är allt annat än nätvänligt så kanske han borde ta ett snack med sin polske polare.

Dagens ord är bzdura - nonsens, skräp, en skitsak.

Andra bloggar om Polen, politik, yttrandefrihet, Internet, ansvar, pressfrihet.

* Läs artikeln mha google translate - det är inte dåligt vad han brer på.
** Det är inte ofta man skickar Säpo på klottrare.

På Irland - Guinness, i Polen - martyrologi

På fredag är det dags för kaos i Warszawa. Barack Obama kommer på besök och stora delar av stan är avspärrad. Obama skall bland annat träffa anhöriga till Katyńoffren och lägga blommor både på monumentet för gettoupproret och den okände soldatens grav. Utrikesminister Radek Sikorski kommenterade programmet med att

w Irlandii picie guinessa, w Wielkiej Brytanii - grillowanie z premierem , gra w ping-ponga, a w Polsce będą wątki głównie martyrologiczne
i Irland dricks det Guinness, i Storbritannien - grillning med premiärministern, ping-pong-spelande, medan i Polen kommer det huvudsakligen att gå i martyrskapet spår.

Men, konstaterade Sikorski, den första succén med Obamas besök är att PiS-ledaren Jarosław Kaczyński bestämt sig "för att avbryta sin bojkott av sitt eget land" och komma till mottagningen i presidentpalatset tillsammans med de andra partiledarna. Det är första gången sedan han förlorade presidentvalet förra året som Kaczyński kommer till något möte som leds av Komorowski.

Dagens ord är spotkania - möte.

Jordgubbsnationalism

Varje svensk vet att svenska jordgubbar är bäst, och varje polack att polska dito är det. Därför blev det naturligtvis skandal när premiärminister Tusk i veckan på besök på en bazar i Kroatien talade om för församlade kroater att jordgubben han bjöds på var "bättre än våra." Efter att lynchstämning brutit ut bland polska jordgubbsodlare (och naturligtvis passar Kaczor också på att understryka det allvarliga i en sviktande jordgubbspatriotism) försökte Tusk slingra sig genom att säga att de kroatiska jordgubbarna var bättre än de man kunde hitta i Polen just nu. En förklaring som lät något krystad.

Tur att det inte är viktigare frågor man diskuterar.

Dagens ord är truskawka - jordgubb.

PS: den låga bloggfrekvensen beror främst på en kombination av konferenser och projektskrivande. Den lär vara låg ett tag till.

Slut på undantaget

Idag, som i Polen nästan komplett domineras av saligförklaringen av förre påven, så är det också slut på det undantag Tyskland (och Österrike) förhandlade till sig som innebar att medborgare i de nya EU-länderna stängdes ut från den tyska arbetsmarknaden. Idag kan alltså polacker* åka till Tyskland och söka jobb på samma sätt som svenskar och spanjorer. I polska medier har vi hört (mellan påvereportagen) nästan exakt samma reportage som för sju år sedan när Polen gick med i EU. Så och så mycket mer tjänar en sjuksköterska i Tyskland... men glöm inte att levnadskostnaderna också är högre...

Men, som The Economist påpekar, så lutar mycket åt att massutvandringen uteblir. När Storbritannien och Irland öppnade sin arbetsmarknad tog mellan en halv och en miljon polacken chansen till en ny karriär utomlands. Men liksom få polacker kom till Sverige så är det samma barriär till Tyskland. Få polacker talar tyska medan engelska är ett språk de flesta unga har åtminstone grundläggande kunskaper i. Säkert kommer vi att få se skolor som erbjuder intensivkurser i tyska för (tand)läkare och sjuksköterskor, som dem som redan finns på svenska, vilket kanske kan leda till ökad konkurrens för den svenska vården.

Dagens ord är rynek pracy - arbetsmarknad.

* Och de från de andra nya EU-länderna, med undantag för Rumänien och Bulgarien.

Grafenpatent från Polen

Först den vanliga ursäkten - det har varit mycket att göra på sistone och därför har bloggandet fått lämna plats för det som betalar räkningarna.

I massor av artiklar i polska tidningar, med rubriker som "Polsk nanopotens" (?!!) och "Övernaturligt* grafen" har man i veckan kunnat läsa om hur polska forskare fått ett världspatent på en metod för att tillverka grafen. Jag hade egentligen inte tänkt att skriva någonting om det, men på uppmaning så gör jag väl det. Utan att ha läst patentet - är det något jag hatar så är det den legalistiska orddiarré som man hittar i patent - så gissar jag att det inte är så att det här är riktigt så revolutionerande som tidningarna skriver. Det baserar jag främst på två saker: för det första så vet jag hur vetenskapsjournalistik (och i det här fallet vetenskap även presenterat i affärsdelen av Gazeta Wyborcza) överdriver vikten av upptäckter i det egna landet. För det andra är så revolutionerande upptäckter sällsynta, så det är nästan alltid säkert att inte tro på rapporterna om dem.

Men vad är det som gjorts? Det är forskare främst vid Institute of Electronic Materials Technology här i Warszawa som vidareutvecklat metoder för att växa grafen på en yta av kiselkarbid (SiC) genom att utnyttja CVD istället för som i tidigare metoder termisk sönderdelning av SiC-lagret. Forskningen publicerades nyligen i Nano Letters [1]. Det är en elegant metod, och det mesta av artikeln går ut på att med en mängd olika metoder visa att det tillverkade materialet är av ovanligt hög kvalitet. Om det sedan är en metod som utan problem är lämplig för industriell produktion är jag inte kapabel att bedöma. CVD är en vanlig metod i kemiindustrin så det är kanske möjligt. Det är också en sak som saknas för att industriell produktion av högkvalitetsgrafen skall bli den kommersiella succé wyborcza.biz hoppas på - en marknad. Än så länge finns inga kommersiella produkter med grafen, och innan de kommer kan många konkurrenter dykt upp. Polackerna har inte patent på att tillverka grafen som vissa artiklar påstår. De har patent på en metod för tillverkningen.

Jag förutspår att vi i Polen, och säkerligen liknande i andra länder, kommer att se mer av den här typen av "fy-fan-vad-vi-är-bra"-artiklar i framtiden. Dels för att många finansieringskällor nu ger pengar för att patentera upptäckter, dels för att patent räknas som plus på samma sätt som vetenskapliga artiklar i ansökningar och medelfördelning. (Vad jag tycker om det kan man läsa här.) Men också för att vi nu även får pengar, t.ex. av EU, för att skicka ut pressmeddelanden om vår forskning. IChF har skickat ut högvis med sådana det senaste året. Det är väl för det mesta bra att forskningen även når ut till den tidningsläsande allmänheten, men tyvärr är det ofta pressmeddelandena är väl positivt skrivna, och journalisterna tar den enkla utvägen att i princip kapa dem rakt av utan någon kritisk granskning. Då blir det sensationella rapporter.

Dagens ord är zgłoszenie patentowe - patentansökan.

[1] W. Strupinski, K. Grodecki, et al. "Graphene Epitaxy by Chemical Vapor Deposition on SiC", Nano Lett. 11, 1786–1791 (2011). (bakom betalvägg)


* Ordet nieziemski översätts till engelska som unearthly, men vad blir det på svenska?


Andra bloggar om vetenskap, vetenskapsjournalistik, grafen, patent, Polen.

Kaczyński gick och handlade

Kaczyński handlar. Bild från Gazeta.pl.

I veckan gick Jarosław Kaczyński och handlade. PiS-ledaren organiserade en press-konferens i en närbutik i centrala Warszawa och köpte bröd, ägg, socker och lite annat. Det kostade 55,60 zl. Dyrt, tyckte Kaczyński - och det var ett resultat av Donald Tusks politik. Precis som hoppats sprang de höga matpriserna genast upp på den politiska dagordningen. Donald Tusk lovade inför reportrar dagen efter att han skulle bekämpa spekulanter som drev upp priserna. Så besvarar en politiker alltså en lögn med en lögn. Kaczyński vet naturligtvis att matpriserna är höga i hela världen just nu, men väljer ändå

Index över matpriset i världen.
Från The Economist.

att använda det som vapen mot Tusk. Premiärministern å sin sida vet naturligtvis också att det inte är spekulationer som drivit upp priserna. En ekonom från Adam Smith Center försökte förklara för en reporter att huvudanledningen till att ett halvt kilo socker kostade Kaczyński 6,60 zl är EUs jordbrukspolitik. Men sådana invändningar drunknade naturligtvis i den allmänna upprördheten när politiker från höger till vänster lovade att "göra något".

Snabb kom också frågan om varför Kaczyński valde att göra sina inköp i en jättedyr, liten närbutik i centrum. "Vi gick till en närbutik för att det är bekvämt, en sån butik som även folk som har bråttom kan använda." svarade PiS-ledaren. Men varför gick han inte till en butik i närheten av sin bostad, eller sin arbetsplats? När TV var där svarade kassörskan i Kaczyńskis närbutik att de aldrig sett honom. Journalister för TVN gjorde samma inköp som Kaczyński i en av de större livsmedelskedjorna, och betalade 37 zl att jämföra med 30 zl när PiS satt i regeringen för tre år sedan.

Kaczor lyckades också reta upp lågpriskedjan Biedronka. På en fråga från en journalist svarade Kaczyński avfärdande att visst kunde man handla på Biedronka, men det var "en affär för de fattigaste". Tusk svarade att han minsann då och då handlade på Biedronka, vilket även vi gör. Skojare på nätet fotoshoppade snabbt en reklamskylt som erbjuder en Kaczyńskikorg till lågpris. Shoppingrundan har varit ett tacksamt mål för satir, inte minst för PiS-ledarens illa spelade chock över priserna och den löjeväckande synen av ett koppel av journalister som trängs runt honom när han plockar åt sig sina varor.

Om Kaczyński eller Tusk vinner på den här historien är svårt att säga, men de som ville se en seriös diskussion om matpriser jordbrukspolitik och protektionism var helt klart förlorare.

Dagens ord är biedronka som betyder nyckelpiga. Butiksnamnet spelar även på ordleken att biedny betyder fattig eller anspråkslös.

Faktagranskning...

After en dryg vecka av skrämselprogram i de flesta media om de japanska kärnreaktorerna är det kanske inte så konstigt att man känner en viss skepsis mot faktagranskningen inom journalistkåren. Läste att kaliumjodid-tabletter i prktiken såldes slut i Stockholm, liksom här i Polen, trots att t.ex. USAs Nuclear Regulatory Commission menar att KI är i princip meninglöst att ta för folk längre bort än 16 km från en kärnolycka. Fast det kanske egentligen mer är en effekt av folks generella oförmåga till någon som helst form av (kritiskt) tänkande... Vi fick övertala en släkting att hon inte behövde vara rädd för Fukushima drygt 8000 km bort. Visst tog TVP till slut sitt ansvar och lät en professor från polens experimentreaktor i Świerk förklara vad som hände, och inte hände i Japan. Men jag antar att det drunknade i desinformationsfloden. Det är ett tecken i tiden att den bästa, mest aktuella, informationen hittar man på Wikipedia och hos en serietecknare.

På mycket mindre skala har alla polska medier i helgen som papegojor upprepat att världens största flygplan landat i Warszawa. Det var ett första besök av Lufthansas nya Airbus A380-800. Ingen verkar ha brytt sig om att kolla om det verkligen stämmer att A380 är världens största flygplan - vilket det inte är. An-225 har den äran. Visserligen tillverkades det bara i ett exemplar, men ändå.

Tyvärr verkar faktakoll vara något som man inte ser i media längre. Och den snabba nyhetscirkusen gör att det lönar sig att skrika ut dramatiska rubriker... ingen kommer ändå att läsa dementin senare...

Dagens ord är elektrownia jądrowa - kärnkraftsverk.

Varför benådades Adam S?

Det är en fråga som nu många i Polen frågar sig. Adam S. var en småbrottsling som dömdes till 22 månaders fängelse för bedrägeri. Han skickade in en nådeansökan till presidenten och benådades. Så långt egentligen inget ovanligt. Presidenten i Polen, liksom i USA, har rätt att benåda dömda brottslingar. Presidenterna Wałęsa och Kwaśniewski benådade några tusen personer var, Kaczyński runt 200. Fallet Adam S. är dock lite speciellt; han försvarades i rätten av Marek Dubieniecki, vars son Marcin är make till Marta Kaczyńska, president Lech Kaczyńskis dotter. Tre veckor efter Kaczyński, för det var under hans presidenttid, benådat Adam S. startade han och Marcin Dubieniecki ett företag tillsammans. Marcin Dubieniecki har valsat runt i pressen de senaste veckorna för andra kontakter med dömda brottslingar, bland annat grundaren av Autoświat som säljer bl.a. Koenigsegg i Polen.

Förutom familjeanknytningen är det fler saker som är underliga med historien. Benådningen gick ovanligt fort. Vanligen tar det lång tid, kanske åratal innan benådningen går igenom presidentkansliet. I det här fallet lämnades ansökan in 24 februari 2009, och redan i juni vad Adam S. fri. Man hämtade inte in åsikter från rätten. Vanligen tillfrågas rätten innan beslut om benådning tas. I det här fallet gjorde man inte det.

Till att börja med vägrade Marcin Dubieniecki att svara på några frågor om sina förbindelser med Adam S. I telefon bad han en reporter att "Niech pan się ode mnie odpier..." Sedan skickade han ut ett pressmeddelande där han förklarade att hela historien handlar om att skaffa "hakar" inför valet och att svärta ner salig Lech Kaczyńskis rykte.

Tomasz Nałęcz, medarbetare till den nuvarande presidenten, kommenterar det hela i Gazeta Wyborcza. Om Dubieniecki säger han att

Pan Dubieniecki zademonstrował, że nie rozumie reguł życia publicznego w demokratycznym państwie. [...] Stał się aktualny poprzez użycie przez Jarosława Kaczyńskiego i jego sztab wyborczy rodziny śp. Lecha Kaczyńskiego w kampanii wyborczej. Wtedy opinia publiczna dowiedziała się, że prezydent Kaczyński ma nie tylko córkę, ale że ta córka ma męża. I ten mąż pojawił się na scenie politycznej z delikatnością tarana.
Herr Dubieniecki demonstrerade att han inte förstår reglerna för offentligt liv i ett demokratiskt land. Han blev aktuell [i media] när Jarosław Kaczyński och hans stab använde salig Lech Kaczyńskis familj i valkampanjen. Allmänheten blev då varse att president Kaczyński inte bara har en dotter, utan att dottern har en make. Och den maken klev upp på den politiska scenen med finkänslan hos en murbräcka.

Men Nałęcz menar också att någon verkar fört president Kaczyński bakom ljuset. Lech Kaczyński var professor i juridik och hade, trots sina andra brister, stor integritet. I fallet Adam S. verkar det som om någon "satt presidenten på en vild häst och sagt att det var en åsna".

 Ministern i Kaczyńskis presidentskansli Duda säger att han inte minns något av det här specifika fallet. Det var bara ett av hundratals menar han. Nałęcz håller inte med; "Det var ett unikt fall. Jag har varit med så länge i den här världen att jag vet att när en person rör vid ett sånt fall så minns han det till under gravstenen". En oberoende kommission skall nu undersöka dokumenten kring benådningen och försöka klargöra vad som egentligen hände.

Dagens ord är ułaskawiania - benådning.

Museivakter...

Var i helgen på Centre for Contemporary Art (CSW) som ligger i Ujazdowskipalatset i centrala Warszawa. Lite tragiskt att jag inte lyckats ta mig dit förrän nu... efter tre år i staden. Nåväl CSW skall inte förväxlas med det nya museet för modern konst som byggs nedanför Kulturpalatset, där KDT-hallen stod tidigare.

I alla fall - det finns en sak med polska museer som retar mig alldeles särskilt; i varje rum sitter en vakt som noga övervakar besökarna. Men inte en trevlig vakt, eller ens en tyst vakt. Nej, det är oftast en äldre kvinna som verkar se alla besökare som problematiska fridstörare eller potentiella vandaler. Flera av de följde, i de fall jag var ensam i rummet, efter mig två meter bakom, med sur uppsyn, från konstverk till konstverk. Vid ett tillfälle lutade jag mig närmare en målning för att titta på en detalj. Fortfarande 3 dm från målningen blev jag skarpt tillsagd att det var nära nog. Visst finns undantag, några av vakterna var trevliga - några nästan osynliga (vilket jag egentligen föredrar) men den övervägande majoriteten verkar vara av uppfattningen att museet var så mycket bättre om det bara inte var för besökarna.

Dagens ord är sztuka współczesna - samtida konst till skillnad från sztuka nowoczesna - modern konst.

Friheten har ett pris...

I fredags hade, genom ett lyckosamt sammanträffande, filmen Czarny czwartek premiär. Det är en film om hur strejkerna och demonstrationerna vid varven in Gdansk, Gdynia och Szczecin brutalt slogs ner av militären och runt 40 personer dog. Filmen har undertiteln Janek Wiśniewski padł (Janek Wiśniewski föll) efter den fiktive unge man, baserad på Zbyszek Godlewski, vars döda kropp bars på en dörr av demonstranterna och som nämns i protestsången Balladen om Janek Wiśniewski som Kazik sjunger på sitt eget vis i videon ovan.

Kopplingen till de folkliga upproren i arabvärlden kunde inte vara tydligare. På tredje sidan i Metro kunde man läsa om filmen*

Matpriserna rusade i höjden. Folk tog till gatan i protest. Myndigheterna krävde ett stopp på strejkerna...

medan förstasidan visade demonstranter och soldater tillsammans på en stridsvagn under rubriken "Mot Tripoli!". Det var prisökningar, vanstyre och en upplevd lättnad myndigheternas grepp som tände gnistan. Regeringen svarade med "folkmilis" och batonger vilket eskalerade till stridsvagnar och 27000 soldater. Filmen, som jag ännu inte sett, känns på så vis skrämmande aktuell. Så även dess tagline "Friheten har alltid ett pris". Men, tyvärr är kanske läxan man kan lära av filmen att bara för att man betalar det högsta priset behöver man inte vinna. Czarny czwartek handlar inte om omvälvningarna 1989, inte heller om strejkerna 1980. Nej, det är decemberhändelserna 1970 som visas. Visst tvingades premiärminister Gomulka att avgå, men han ersattes, under tryck från Moskva, av Gierek och inte så mycket förändrades. Polen skulle få vänta ytterligare nästan 20 år på sin frihet. Det är en tanke att bära med sig när vi ser "nya" ansikten i Tunis och Kairo.

Dagens ord är czarny czwartek - den svarta torsdagen.

*Även om den kopplingen verkar gått artikelförfattaren Maja Staniszewska helt förbi. Hon nämner inte med ett ord dagens händelser i arabvärlden utan skriver istället om hur främmande en sån värld känns idag.

En titt bakom scenen

Läste just klart The 4-Percent Universe: Dark Matter, Dark Energy, and the Race to Discover the Rest of Reality* av Richard Panek och måste rekommendera den. Chad Orzel på Uncertain Principles skrev om den att...

this is a terrific book, and I'm happy to recommend it to anybody who is interested in either modern cosmology or the nitty-gritty details of Big Science. It's a really good read, and the sort of inside look at how science gets done that you don't often get to see.

Jag kan egentligen inte lägga till så mycket. Det är en populärvetenskaplig bok inte så mycket om vetenskapen i sig, utan om hur man listade ut att verkligheten är sådan den är. Vilka som gjorde det. Det handlar om en kamp om vem som var först, om visioner, om kulturer inom olika grenar av fysiken. Richard Panek har intervjuat nästan alla huvudpersonerna bakom arbetet som ledde fram till insikten att det vi vet om universum är endast en liten liten del av det hela och försökt att reda ut hur vi kom dit...

Mycket läsvärd. Det var för övrigt Orzels recension som fick mig att köpa boken så läs gärna den också.

För övrigt, vill man ha en snabb blick i hur stor upptäckten var räcker det att söka på A.G. Riess eller S. Perlmutter på Google Scholar. Som första länkar får man då:
A.G. Riess et al. "Observational evidence from supernovae for an accelerating universe and a cosmological constant" - cited by 6293!!!
och
S. Perlmutter et al. "Measurements of Ω and Λ from 42 high-redshift supernovae" - cited by 6105!!!
Det är citeringsnummer som är väldigt få artiklar ens kommer i närheten av.


Dagens ord är Wielki Wybuch - Big Bang.

* Hur kommer det sig att det verkar vara omöjligt att hitta en (icke skönlitterär) bok idag utan undertitel?

Om jag nånsin behövde en anledning...

Om jag någonsin skulle behöva ytterligare en anledning att inte stödja PiS så kom en i Polska The Times i fredags; PiS ger 30% av platserna på sina vallistor till personer knutna till fader Rydcyks ultrakatolska radiostation Radio Maryja. Rydzyk hade visserligen krävt att den översta hälften av platserna skulle gå till hans folk, men dealen innebär ändå ett betydande inflytande för den Torun-baserade predikanten och mediemagnaten. PiS får på så vis tillgång till Rydzyks medienätverk som förutom Radio Maryja även omfattar TV-kanalen Trwam.

Redan har ett antal personer knutna till Radio Maryja tagit upp platser i PiS, bland annat två från Roman Giertychs LPR (Polska familieligan).

Jag kan inte nog uttrycka mitt ogillande för den intolerante, ultrakonservative, televangelisten från Torun som hade incestuöst nära förbindelser med den förra Kaczynskiregeringen. För att inte tala om hans antiliberala och antivetenskapliga anhang som nu krälar in i ljuset efter en mörkertid i LPR.

Dagens ord är imperium medialnego - mediaimperium.

Fotomanipulation

Är det ok att manipulera foton? I ett inlägg i NY Times fotoblogg Lens aktualiserades frågan efter att Pictures of the Year International tilldelat Damon Winter ett pris för en fotoessä tagen med en iPhone och appen Hipstamatic. Det kritiserades av andra fotografer fotojournalister för att vara för mycket bildmanipulation. Är det det?

Vinnare av POYi 2011. Fotograf än
så länge anonym K.C. Ortiz.

Som Winter skriver i Lens

Take as an example the image that won first place in feature singles in this year’s Pictures of the Year International competition. [...] Much of the information in the image has been obscured in the interest of aesthetics. We humans do not see in black and white. And we do not see the world at f/1.2. These are aesthetic choices that do not contribute to the accuracy of the image.

Jag gissar att de flesta skulle acceptera bilden till höger som "äkta" även om originalet troligtvis är i färg utan vignett. Är den mindre manipulerad än hipstamatic-bilder. En av Winters kritiker gör skillnad på fotografi och fotojournalistik. Jag kan förstå den distinktionen till viss del. Fotojournalistik bygger på att man skall kunna lita på att vad bilden visar är vad som hänt. Man får inte "klippa och klistra" i bilder, ens för att ta bort oväsentliga detaljer. Det blev Stepan Rudik varse när han diskvalificerades ur World Press Photo förra året för att klippt bort en fot ur en bild - av rent estetiska skäl. Jämför originalet med den insända bilden och den borttagna foten kanske inte är så viktig.

Men var bör gränsen gå? Självklart finns olika gränser för fotojournalistik och konstfotografi, men är t.ex HDR acceptabelt. Om det är ordentligt gjort visar en sådan bild på sätt och vis verkligheten verkligare än ett vanligt foto. Ändå accepteras det inte inom fotojournalistiken. Den svenske mästerastrofotografen P-M Hedén gillar inte HDR och annat montage. Han är helt med på andra former av "manipulation", som t.ex. tracking och statisk kamera för att skapa stjärnspår, saker som inte heller syns med ögat. Var går alltså gränsen?

För mig är fotografi en konstform. Att skapa en vacker, tankeväckande, avstötande eller informativ bild för man enligt mig göra som man vill. Jag har en mycket liberal syn på manipulation - "Whatever works..." Jag håller alltså inte med om P-M Hedéns purism. Det finns en skola som tycker, i princip, att det som går att göra med film och mörkrum är ok, annat är fel. Men då är man nästan tillbaka till fotografins barndom, när den inte räknades som en konstform utan bara som "avbildande". Det var egentligen inte förrän Moholy-Nagy skapade fantastiska bilder på Bauhaus som fotografi som en konst slog igenom. Jag tycker att de pre-nagyanska puristerna gärna får hålla fast vid sin princip, men då borde de kanske också gå hela vägen och sluta fota digitalt också.

Däremot kan jag hålla med om att det finns ett avgränsningsproblem inom fotojournalistiken - vilka typer av manipulation skall vara godkända och vilka inte. En vag princip - som skulle tillåta t.ex. HDR - är att bildens sanningshalt inte skall förändras. Då tycker jag att Rudiks bild är acceptabel, medan t.ex. Adnan Hajjs bilder från Libanon inte är det. Men visst är det en svår gränsdragning.

Själv ser jag mig inte alls som fotojournalist, utan som en glad amatörkonstnär. Mina bilder är ofta manipulerade. I bland skriver jag att det är det, ibland inte. Det viktigaste för mig är att bilderna förmedlar den idén jag vill att de skall visa.

Dagens ord är fotomontaż.

Andra bloggar om fotografi, fotomontage, fotojournalistik.

Polsk världsfotograf

Foto Jodi Bieber.

Idag presenterades vinnarna i World Press Photo. Vann, som alla säkert vet, gjorde Jodi Biebers fasansfulla foto av en ung afgansk kvinna.

I kategorin Sports stories fick Tomasz Gudzowaty andra pris. Gudzowaty fotar för Yours Gallery*, som jag nämnt några gånger. Bilderna handlar om amatörracing i Mexiko och är typiska för Gudzowatys korniga, kontrastrika svart-vita bilder. Jämför till exempel titelbilden på World Press Photo-serien med bilden längre ner från Mongoliet.

På Gudzowatys hemsida kan man se många av hans andra bilder, och höra honom berätta runt dem, bland annat finns hans kända serie foton av Shaolinmunkar.

Även en andra polsk fotograf belönades, Filip Ćwik, i kategorin People in the news, med bilder från sorgedagarna i Polen efter Smolenskolyckan. Jag tyckte inte särskilt om hans bilder.  

Mexico car frenzy. Foto: Tomasz Gudzowaty.

Hästkapplöpning för att fira nationaldagen i Mongoliet.
Foto: Tomasz Gudzowaty.

Dagens ord är wyścig samochodowy / konny - bilrace / hästkapplöpning.

* Tyvärr verkar det vara slut med besök på galleriet. Hemsidan talar om att det flyttar till Budapest. Riktigt, riktigt tråkigt tycker jag.

Reklamfri valkampanj

Ett nytt politiskt bråk har blossat upp i Polen... och för en gångs skull lutar jag nog åt att hålla med PiS-sidan. Regeringspartierna tillsammans med PiS-utbrytarna i PJN (Polska jest najważniejsza - Polen är viktigast) röstade för en ny vallag som förbjuder reklamspottar i TV och radio för de politiska partierna. Partireklam skall dock även i fortsättningen vara tillåtet i pressen och på internet. PiS är starkt kritiska till den nya lagen och menar att det är en begränsning av den polska demokratin och ett ingrepp i yttrandefriheten och friheten för företag att sköta sina affärer själva. Man har gått ut med att man skall hänvisa lagen till konstitutionsdomstolen (Trybunał Konstytucyjy, TK), eller i sista hand till EU-domstolen i Luxemburg.

Lagens försvarare menar att syftet är att höja nivån på den politiska debatten. Andrzej Walkowiak från PJN menar att lagen inte alls har som syfte att hindra partierna från att nå väljarna. "Tvärtom", säger han, "vill vi stärka den politiska diskursen genom att stödja offentliga debatter om reella programpunkter och inte genom politisk marketing. En annan av lagens supportrar och medförfattare Agnieszka Pomaska säger att TV-reklam inte har något meriterande innehåll. "Det är att kasta offentliga pengar i leran."

PiS å sin sida menar att TV-reklam är ett sätt som oppositionspartier kan utjämna det exponeringsövertag som sittande regeringar alltid har. PO vet, menar man, att TV-reklam är effektivt, och man vill därför hindra oppositionen att nå ut på det här sättet. "Lagen skär i oppositionens rättigheter under en valkampanj, därför skickar vi den till TK."

PiS ogillar också hur snabbt lagen klubbats igenom. Behandlingen har gått i racerfart för att presidenten skulle hinna skriva under den i tid. TK har nämligen en gång beslutat att ändringar i vallagen inte kan ske senare än sex månader innan valdatum sätt, vilket är två månader innan valet. Eftersom det måste hållas senast i oktober var det bråttom. I fredags skrevs den nya lagen under av presidenten.

Andra förändringar som skett nyligen är att man skar ner partistödet ordentligt i vintras. Pomaska har därtill luftat förslag om att 25% av stödet skall öronmärkas till att betala för seminarier och experter. Därigenom vill man starta en think tank-kultur liknande den i Tyskland där partierna har think tanks knutna till sig.

Visserligen tycker jag att det är en sympatisk idé att undvika reklam för att höja den politiska debattnivån. Men tyvärr tror jag inte att det skulle hjälpa särskilt mycket. De stora partierna har ändå sina stödtidningar, Gazeta Wyborcza brukar stå närmare PO och Rzeczpospolita närmare PiS, där de kan göra utspel mot varandra. Dessutom kräver ju den "hederliga debatten" att partierna ställer upp på det. Inför presidentvalet förra sommaren vägrade ju Komorowski att ställa upp i en debatt mellan alla kandidaterna, utan ville att bara de ledande skulle få vara med.

I den nya vallagen finns även ett par bra inslag. Dels har man beslutat att alla partilistor måste ha minst 35% kandidater av vardera könet. Dels har man äntligen infört poströstning för personer i utlandet. I somras missade fru mjn presidentvalet för att vi var på konferens i Spanien då.

Dagens ord är kodeks wyborczy - vallag.

Så fixar man inte gatan

I morse på väg till jobbet möttes jag av att Koszykowa var stängd... igen. Gatan var uppgrävd under en stor del av hösten för att man bytte rörledningar under gatan. Idag fanns en jättestor krater i gatan. En 1-meters vattenledning hade sprungit läck, alldeles invid vattenreningsverket Lindleys Filter, och spolat ut all sand under betongen varvid betongen kollapsade. Det känns som om någon inte riktigt gjort sitt jobb ordentligt.

Nu är ju visserligen det hålet bara marginellt mindre än de kratrar till tjälskott som märker Warszawas gator. Vissa gator är nästan hopplösa att ta sig fram på. Tur att jag har en mountainbike.
Så här såg det för övrigt ut på väg hem från jobbet. Killen med spaden hade fått hjälp :)

Dagens ord är wodociąg - vattenledning.

Tar det aldrig slut?

Det är inte bara att jag börjar bli lite trött på vintern som gör att jag väntar på maj. Det är också en (fåfäng) förhoppning att två pågående polska följetonger skall lugna ner sig då.

Den första är evighetssagan om Smolensk. Efter debaclet kring den ryska MAK-rapporten där hela skulden för Smolenskolyckan lades på de polska piloterna så gick inrikessminister Miller snabbt ut och släppte delar av de inspelade samtalen i det ryska flygledartornet. Det följdes dagen efter av att MAK släppte hela transkriptionen av de samtalen. Nu verkade bördan mer balanserad - det begicks allvarliga fel även av den ryska sidan. Vilket naturligtvis fick Kaczyński att återigen mena att MAK-rapporten var en hån mot Polen och hans bror, och kräva en ny, internationell utredning. I en debatt om olyckan i parlamentet så avbröts PO-MPar av häcklingar från PiS och på läktaren satt åhörare i t-shirts med den smaklösa texten Katyń 1940-2010. Tusk svarade med det bästa som sagts om utredningarna hittills:

Jag är medveten om att sanningen om den här katastrofen blir obekväm för oppositionen, för Ryssland och för några av våra tjänstemän. Men jag försäkrar: Det blir ingen bekväm sanning, det blir en sådan, som den fastställdes av den här komissionen.

Sedan dess har det framkommit att passagerarna på ett regeringsplan inte är försäkrade och att många anhöriga har svårt att klara sig ekonomiskt. Regeringen sköt till 250.000 zloty för varje avliden. För sent och för lite tyckte oppositionen. Vi vill också ha pengar tyckte de anhöriga till de 20 som avled i CASA-krashen för precis tre år sedan. Och så fortsätter det - dag ut och dag in. Tydligen fanns en grupp på Facebook som önskade en dag utan Smolensk. Janusz Palikot skrev på sin blogg:

Vill ni ha ett sånt här Polen? Med sån sjukvård? Med sådana vägar? Med sån skola. Om ja, fortsätt tjata om Smolensk.

Den 10 april är det årsdagen av olyckan. Fram tills dess kommer stämningen att byggas upp mot ett cresendo. Jag hoppas att det avtar efter det... fram till valrörelsen inför höstens parlamentsval så klart!

Den andra följetongen som bara kommer att bli värre är den förestående saligförklaringen av förre påven Johannes Paulus II. Tydligen har man kommit fram till att en fransk nunna mirakulöst blivit frisk från Parkinson  när hon bad till JPII efter hans död. Flera miljoner besökare väntas till Rom den första maj för ceremonin. Man håller redan på att bygga upp förväntningarna med reportage om hur Rom skall klara logistiken kring anstormningen. För ett tag sedan så var det någon kontrovers om en behållare med ett blodprov som togs av påven under hans sjukdom. Det betraktas nu som en relik av Jan Paweł II-centret som har fått tag på behållaren. Man skall kapsla in den i en kristall och hoppas att pilgrimer (som spenderar pengar, antar jag) skall komma och se den. Fram till 1 maj lär det bara bli värre.

Dagens ord är wiosna - vår.

En amerikan i Warszawa

Igår var jag på Dom spotkań z historią (Huset för möte med historia) och såg utställningen Amerykanin w Warszawie med bilder och filmer av den amerikanske fotografen och dokumentärfilmaren Julien Bryan. Bryan var den enda utländska journalisten i Warszawa under andra världskrigets första veckor i september 1939. Han visste att kriget snart skulle bryta ut, och när han oväntat blev färdig i förtid med reportage från andra delar av Europa så begav han sig till Warszawa där han ankom den 7 september bara för att finna att regeringen, alla utländska diplomater och reportrar lämnat staden. Han motiverade att stanna kvar med orden "vädret är vackert och jag är fotograf". Hans verk, som publicerades i bland annat Life, inkluderar några av de mest kända bilderna från de tyska flygangreppen, t.ex. bilden av den 12-åriga flickan som förtvivlat gråter över sin döda syster. 

12-åriga Kazimiera Mika vid sin döda syster. Foto: Julien Bryan

Hans journalfilm Siege visades också på biografer i USA som motvikt till den tyska propagandan och gjorde mycket för att påverka folks bild av kriget. 

Naturligtvis var det här utställningens tyngdpunkt låg. Men Bryan kom ofta till Warszawa och hans krigsbilder kontrasteras mot bilderna han tog under blomstringstiden 1936 och när han kom tillbaka för att dokumentera återuppbyggnaden 1946.

Dagens ord är nalot - flygangrepp.

Reaktioner på MAK-rapporten

Det var egentligen lite nytt som framkom när den ryskledda internationella flygkommittén MAK presenterade sin rapport om Smolenskolyckan igår. Naturligtvis dominerade rapporten nyhetsflödet här i Polen, och reaktionerna på den har varit de förväntade. I rapporten fastslås att det var det svåra väderläget som direkt orsakade olyckan. Indirekt var orsaken att piloterna trots de extremt svåra förhållandena försökte fullfölja landningen. Utredningen visar, på grundval av utskrifterna av vad som sades i cockpit, efter samarbete mellan ryska och polska psykologer att piloterna stod under oerhörd psykisk press; de visste naturligtvis att det förväntades att de skulle landa; att hela det viktiga programmet skulle falla om de tvingade avledas till en annan flygplats. Detta indirekta tryck om befarade "negativa reaktioner" från de "viktiga passagerarna" på planet - främst president Kaczyński. Däremot finns inga bevis för att han (presidenten) direkt skulle uppmanat piloterna att landa. Uppmärksammat i rapporten är också att flygvapenchefen General Błasik, som var närvarande i cockpit, skall ha varit påverkad av alkohol. Hans närvaro skall starkt påverkat piloterna att försöka genomföra landningen trots vädret.

Rapporten lägger i princip helt skulden på de polska piloterna. Mycket snabbt kom den under hård kritik från Jarosław Kaczyński och PiS-ledningen. Mariusz Blaszczak, ledare för PiS-gruppen i sejmen, säger att de helt förkastar rapporten. Polen förolämpas ut i den här rapporten. Man gillar inte att de ryska flygledarna helt frikänns från ansvar, men något annan kan man inte förvänta sig från en rysk kommitté, kommenteras det. Vidare kritiseras regeringen, dels för att den inte protesterat mer högljutt mot vad man ser som de ryska skuldbeläggningen av Polen, dels för att den inte sett till att allt material lämnats över till de polska myndigheterna, och dels för att det var regeringen som var ansvariga för flygplanet och dess eventuella tekniska brister. Vidare tycker man att medierna skjutit generalen i bakhuvudet, "så som de polska officerarna sköts i Katyń för 70 år sedan".

En separat polsk utredning pågår och förväntas inte vara klar än på flera månader. Bråket om Smolensk kan alltså fortsätta ytterligare lång tid...

Dagens ord är strzał w tył głowy - skott i bakhuvudet.

UPPDATERING 2010-01-15:
Lisa Bjurwald kommenterar Smolenskutredningen i dagens DN. Jag har ett par kommentarer till hennes ledare. För det första skriver hon att ”[r]esponsen på ...utredningen ... har varit förvånansvärt hätsk.” Jag skulle vilja säga att responsen varit ungefär den förväntade. Det var ingen som trodde att att Jarosław Kaczyński skulle vara nöjd med vad utredningen kom fram till. Bjurwald skriver också att ”[Polen] mottog tacksamt Rysslands utredningshjälp”, vilket väl får sägas vara en ren felaktighet. Oppositionen klagade högljutt redan i april om att Ryssland skulle leda utredningen om vad en del smaklöst kallade den andra Katynmassakern. Man har till och med varit i Washington och lobbat för en internationell USA-ledd utredning. Regeringen gick med på en ryskledd utredning – de hade egentligen inget val. Planet krashade på ryskt territorium och enligt internationella konvensioner hamnade därför utredingen under rysk ledning. Man tryckte dock på för att få polsk personal inblandad i utredningen och att allt material skulle göras de polska myndigheterna tillgängligt. Den sista punkten har det varit en hel del bråk över där det hävdas att MAK undanhållit material för polska utredare.

Att sedan utredningen inte nämner ett ord om de ryska flygledarnas ansvar är naturligtvis något som retar de polska myndigheterna. Därav brevet till Kreml. Man skall dessutom hålla i minne, som nämns ovan, att en egen polsk utredning pågår. Vad den kommer att visa får vi se om några månader.

Men den viktigaste punkten som Bjurwald missar när hon skriver om det nationella sorgearbetet är att det aldrig fanns några förutsättningar för en rapport som skulle tas accepteras. PiS, ledda av den avliden presidentens tvillingbror, har stenhårt utnyttjat Smolensk som politiskt vapen mot regeringen. Bland flertalet polacker är inställningen just att det troligtvis var just som utredningen säger, piloternas fel – under direkt eller indirekt tryck från president Lech Kaczyński. Men att hans bror, som arbetat på att framställa Lech i helgonljus och ser all kritik mot honom som opatriotisk, någonsin skulle acceptera att någon skuld lades där är otänkbart.

Stukat ego...

Skrattade högt när jag läste Peter Englunds sylvassa nålstick på hans blogg häromdagen: 

Allt som håller Ranelid borta från skrivandet välkomnas.

Sktattade dock ännu högre idag när Aftonbladet lägger ut Ranelids vredgade svar. Mannen med Sveriges största ego låter som en avnäpsad sjuåring - jag ska...jag ska... slå dig... Visserligen är det återgett i Aftonbladet, så sanningshalten kanske är tveksam, men jag tycker att Ranelid beter sig som någon som avfärdats av någon han beundrar och inte vet hur han skall hantera att han själv inte är universellt älskad och aktad. Härlig är också nyjournalismen där ett blogginlägg och en ilsk kommentar i en nöjesupplaga klassificeras som "storbråk".

Dagens ord är pisarzyna som är en nedsättande form av ordet pisarz - författare.

Letar efter skandaler?

Någon hittade till min blogg via sökorden "dag hartelius blogg + alkohol". Någon som letar efter skandaler?

Farliga tecken

Via en kommentar av Joanna hittade jag den här posten av Rasmus på Copyriot. Den handlar om hur man inom Indect-projektet arbetar för att kunna söka efter olagliga symboler på nätet. På Indects hemsida kan man läsa att

INDECT aims at developing tools for enhancing security of citizens and protecting confidentiality of recorded and stored information. INDECT targets crimes both in virtual (e.g. Internet child pornography, promotion of totalitarian symbols, trafficking in human organs,spread of botnets, viruses, malware) and real environments (e.g. terrorism, hooliganism, thievery).

Indect verkar ha en ganska stor polsk inblandning, det koordineras av tekniska högskolan i Kraków, och det är väl därför som "promotion of totalitarian symbols" finns med som ett brott. Det är nämligen förbjudet i Polen. Rasmus tar också upp lagen mot att skada någons religiösa känslor. Jag skrev om den lagen i våras när det handlade om att pop-stjärnan Doda anklagats för att förolämpat bibeln. Då tyckte jag att det kanske inte är så stor skillnad i art, utan mer i grad, mellan polska blasfemilagar och den svenska hets mot folkgrupp.

Rasmus visar också bilden nedan, som är en samling symboler som katolska kyrkan i Polen anser farliga:

Förutom det bisarra i att den inkluderar både regnbågen (antikatolska bögar!) och fredssymbolen (Neros kors), som enligt bloggen Zagrożenia Duchowe (Hot mot anden) är en hednisk symbol för svart magi som bl.a. användes av SS(!!?), så retar den vår starkt katolske irländske post-doc - det keltiska korset är också med på listan. I den hyperkatolska vickotidningen Echo Katolickie kan man lära sig mer om farliga symboler. Där varnas man t.ex. för Tors hammare som förutom att det är en hednisk symbol som Tor använder för att slå sönder allt som står i vägen för lyckan också är en symbol för att själv ingripa i skapelsen, detta är så klart negativt. Man får också veta att användandet av talismaner för att skydda sig mot olycka o.s.v. är farligt. Många polska präster som är exorcister vet att tillit till dåliga talismaner (dvs icke-katolska) att det är det första steget in i det ockulta och lett till att folk besatts av onda andar. På riktigt! Inom katolska kyrkan är exorcism och utdrivande av onda andar en respekterad sysselsättning. Vatikanen har t.o.m. en egen chefsexorcist. Jag trodde faktiskt bara att de (exorcisterna) var nåt som fanns i historien och som Max von Sydov.

Ofta förundrar det mig att folk överhuvudtaget kan acceptera en så paranoid, cynisk och ibland löjeväckande barnslig organisation som katolska kyrkan. Att folk inte skrattar och undrar vad de rökt? Och att det tramset är skyddat i lag. Jag antar att om någon polsk helyllekatolik skulle känna sig sårad av det här så skulle jag också kunna åtalas.

Dagens ord är Młot Thora - Tors hammare.


Andra bloggar om: Polen, katolska kyrkan, religion, yttrandefrihet.

Högre hastighetsgräns i seriekrockarnas hemland

Igår kunde vi höra om en seriekrock på A4 utanför Gliwice i södra Polen; 42 förstörda bilar, 2 döda och flera skadade. På samma plats skedde en olycka den 23 december med 33 inblandade bilar, 10 personer skadade, och den 5 december 12 bilar - 7 skadade. Vägen går här genom en svacka där det ofta bildas dimma - som igår. Men det är inte bara där i Polen det sker seriekrockar; Den 12 december kunde vi läsa om en krock på S1 med uppemot 50 inblandade bilar, 40 sårade och ett dödsoffer.

Det polska sättet att köra - fort, gärna precis i ryggen på bilen framför - i kombination med vinterväglag och dåligt sikt är helt enkelt ett lyckat recept för pile-ups. Därför känns de nya hastighetsgränserna som trädde i kraft vid nyår kanske inte precis som vad doktorn ordinerade. Man höjer gränsen på motorväg till 140 km/h och på motortrafikled (alltså med plankorsningar) till 120 km/h. Undantaget tyska Autobahn är det de högsta gränserna i Europa.

Två tankar om det - för det första har det egentligen ingen betydelse. Hastighetsgränser i Polen är något som glatt ignoreras. Detta underlättas av det idiotiska påfundet att slänga upp 70-skyltar 100 meter innan alla korsningar, alltså även på vägar med 120-gräns. Folk blåser förbi korsningarna utan att ens sakta ner... en källa till inkomst för polisen. Men, jag tror att den verkliga anledningen är att polackerna var irriterade för att det petats ner från topplatsen över farligaste landet att köra i i EU. Man har ramlat ner till tredje plats, efter Grkland (som säkert fuskar med statistiken) och Rumänien. Den nesan kan polackerna inte ta, och kämpar nu hårt för att återta toppositionen.

Dagens ord är karambol - seriekrock, efter biljardspelet där målet är att krocka bollar med varandra.

Nyårspostning...

Så här på årets sista dag är det populärt att sammanfatta året, men det är något som inte så enkelt låter sig göras. Personligen var året en blandning av bra och dåligt - som alla år; det var framförallt ett år när den trista sidan av forskning gjorde sig påmind.

Det var också året då min blogg en dag plötsligt fick 50 gånger fler besökare än normalt.

Under den senare delen av året har tyvärr uppdateringsfrekvensen sjunkit drastiskt. Det har att göra med mycket arbete, men också med att efter drygt tre år i landet har nyhetens behag avtagit, och det som kändes udda och exotiskt har fått normalitetens patina. Jag kan inte lova att jag kommer att blogga oftare, men det är i alla fall en målsättning. De läsare som gillar mina foton uppmuntras att ta en titt på Mer än 1000 ord?, min bildblogg.

En annan målsättning för det nya året är att försöka skriva en vetenskapspostning mer eller mindre varje vecka på Under lagerbladet. Visserligen tar det ganska mycket tid att skriva en vettig postning där, men om responsen blir ok så är det något jag hoppas blir roligt. Om inte ser det ut som om intresset för den bloggen kommer att vittra.

På det hela taget är det svårt att säga exakt vad som kommer att förändras - troligen inte så mycket. Å andra sidan är ju nyår bara en helt godtyckligt punkt, så man kanske inte kan kräva så mycket förändring heller.

Men ett stort tack till alla läsare under året, och speciellt till kommentatorerna. Utan er hade jag lagt av för länge sedan.

Dagens ord är Sylwester som är vad nyårsafton kallas.

Polen och kyrkan

Jan Lewenhagen har ett par artiklar i dagens DN om Polen och kyrkan. Under titeln "Polackerna sviker kyrkan" säger Andrzej Kałuża, verksam vid Tyska poleninstitutet i Darmstadt, att inom 10-15 år kommer Polen att vara "som ett land i väst". Unga polacker går mindre och mindre i kyrkan... det är något jag också ser omkring mig. Två unga, välutbildade storstadsbor intervjuas i den andra artikeln: "Jag kommer från en katolsk familj. Jag tror på Gud, men inte på kyrkan. Det händer saker i kyrkan som jag inte kan acceptera", säger den ena. Det är ord som jag nästan ordagrant hör från såväl fru mjn som flera av studenterna i forskargruppen.

En orsak till detta är dels att kyrkan, som nämns i artikeln gått från att blivit en plats för dem som ville förändra samhället till en plats för dem som vill ossifiera det. Men till skillnad från vad som verkar hintas i artikeln så tror inte jag att det beror på att kyrkan förändrats. Samarbetet mellan kyrkan och de progressiva under socialisttiden var helt enkelt en form av "fiendens fiende är min vän". Både kyrkan och socialisterna kämpade om inflytandet över folks tankar. Kyrkan var aldrig en frihetlig kraft, bara en konkurrent till socialismen. När systemet ändrades och kyrkan fick in en fot i politiken så visade det sig att den inte hade någon tanke på att ändra sig med samhället.

De som växt upp i ett fritt Polen hyser därför inga illusioner om att kyrkan skall vara en kraft för förändring. Istället gör den som den brukar och motsätter sig alla framsteg, bannar och blockerar. Man ser det i striden om IV-befruktning som rasat under hösten, där kyrkan står för ett totalt förbud, helt i strid med den folkliga opinionen. När det gick till utpressning mot politiker som kunde tänkas rösta för offentlig finansiering av IVF var det många som skakade på huvudet och undrade vad de höll på med i prästerskapet. Likadant under korsstriden, där kyrkans valhänta hantering ställde dess opportunism i blixtbelysning. Man sa att korset borde flyttas, att det var fel att göra en politisk strid om ett kors. Men samtidigt gjorde man inget, och man vägrade (eller vågade inte) att tydligt ta avstånd från Kaczynski och "Korsets försvarare". I stället försökte man stå på båda sidorna, vara alla till lags.

"Kyrkan har gjort många fel de senaste tjugo åren och har inte funnit sin plats i det demokratiska samhället", säger Andrzej Kałuża. Men kyrkan nöjer sig inte, och har aldrig varit nöjt, med att vara ett religiöst samfund. Man vill ha inflytande inte bara över de troende, utan även alla andra. Man har ingått i en allians med Kaczysnkis Lag och rättvisa (PiS) och tillsammans driver man en järnhårt konservativ linje. Det är en linje som skrämmer bort de flesta, men man har en kärna av 20-25 procent som stödjer helhjärtat. Det är naturligvis inte "unga, välutbildade storstadsbor", utan det finns en tydlig konflikt mellan stad och landsbygd. Just nu är det den reaktionära fåran som styr i kyrkan och i PiS vilket leder till att polariseringen ökar. Risken är, särskilt om regeringen inte lyckas infria förväntningarna om ett rikare friare Polen att den konservativa halvan lockar igen. Då är "ett land i väst" kanske inte Sverige eller Spanien, utan det hårt polariserade USA.

Själv hoppas jag, som ateist, så klart att fler av de unga polackerna helt skall vända religösa makter ryggen. Kanske är det något vi får se under de kommande decennierna, fast kanske blir det som i Sverige där astrologi och nyandlighet tagit kyrkans plats. Fast det är i alla fal bättre med 100 fragmenterade rörelser än en stor reaktionär koloss.

Dagens ord är opuścić - överge/svika.

Andra bloggar om Polen, katolska kyrkan, religion.

Filharmonin och trafiken

Igår lyckades jag för första gången ta mig iväg till Filharmonia Narodowa, Filharmonin i Warszawa. Efter tre år i stan är det smått skandalöst att jag inte gjort det tidigare. Konserten var en orgel/trombon-föreställning med svenskarna Gunnar Idenstam och Christian Lindberg. Det var tidvis lysande, tidvis bara konstigt. Särskilt Lindbergs egna solokreationer var... annorlunda. Ravels Bolero, som tenderar bli lite långrandig, fick ett nytt liv när den byggdes upp mot cresendot med fler och fler orgelpipor.

Nå, Filharmonia Narodowa är ett  konserthus i socialistisk realistisk stil efter det gamla klassiska huset förstörts under de tyska flygräderna 1939. Hallen är en typisk konserthall, men med en stor cool träsnidad orgel. Det tilltalar mig dock inte på samma sätt som Göteborgs funktionalistiska konserthus.

Trafiken då? Jo, vi bestämde oss för att ta bilen från jobbet till konserten. Det är 4,7 km på grund av vägarbeten på vägen, mot 3,3 km den normala vägen. Vi lämnade jobbet kl 17.45. Klockan 18.45, efter 4 km, Bestämde vi oss för att överge bilen på första bästa parkeringsplats. Småspringande den sista kilometern snubblade vi in på konserthuset lagom till andra ringningen... ALDRIG mer bil i centrala Warszawa - även om det är -10°C och blåser...

Dagens ord är puzon - trombon.

Presidenten terrorist...

Efter den ryske presidenten Medvedevs besök i Warszawa i veckan bar det direkt av över Atlanten för Komorowski för hans första besök hos Obama. En hel del handlar om att undertryka banden mellan länderna,  t.ex. finns en stor polsk-amerikansk diaspora. Obama upprepar därför USAs åtagande att skydda Polens säkerhet. Polen är sedan länge en av USAs allra mest trofasta allierade och man skickade stridande trupp till så väl Irak som Afghanistan. Därför är det en fråga som alldeles extra irriterar polacker - att man inte är includerade i Visa Waiver-programmet. Komorowski klagade hos Obama att Polens grannar kan resa utan visa, medan han är den fjärde presidenten i det fria Polen som tvingas skriva under på att han inte är fölkmördare och inte prostituerar sig. Men intressant är hur han uttryckte sig om frågan om terrorism:

Ja się nie obrażam, prostytucji nie uprawiam, ludobójstwa też nie, ale muszę powiedzieć, że jak musiałem wypełnić pytanie, czy nie jestem terrorystą, to ręka mi zadrżała. Nie chciałbym skłamać Stanom Zjednoczonym, a mam pewną wątpliwość. W czasach komunistycznych byłem terrorystą. Tak przynajmniej opiewały niektóre zarzuty formułowane przez prokuratora komunistycznego. Nie wiem, mam pisać prawdę czy nieprawdę w tych kwestionariuszach.
Jag känner mig inte förolämpad, jag bedriver inte prostitution, inte heller folkmord, men jag måste säga, att när jag var tvungen att svara på frågan om jag var terrorist, så darrade jag på handen. Jag ville inte inte ljuga för Förenta Staterna, men jag är full av tvivel. Under kommunisttiden var jag terrorist. Så löd i alla fall många anklagelser från den kommunistiska åklagaren. Jag vet inte om jag skall skriva sanning eller osanning i det formuläret.

Och även om Komorowski skämtade så ligger det en allvarlig tanke bakom - idag, när ordet terrorist är en så klibbig anklagelse som alla försöker klistra på sina motståndare, så måste man vara försiktig. Talesättet om den enes terrorist är den andres frihetshjälte är något att hålla i minnet, särskilt nu när västvärlden sällar sig till Iran och Kinas bild av terrorister och vill klassificera Wikileaks som terrororganisation.

Dagens ord är zarzut - anklagelse.

Andra bloggar om Polen, politik, Obama, Komorowski, Wikileaks, terrorism.

Saltsäsong

Nu när snön legat några dagar har kaoset bedarrat och trafiken flyter mer eller mindre som vanligt igen. Men det är ändå en svår säsong för oss cyklister. Vinterröjningen av cykelbanorna är nedprioriterad till icke-existens, vilket kanske inte är så förvånande i en stad där cykelbanor tills nyligen var ett i det närmaste okänt begrepp. Det betyder dock att som cyklist tvingas man ut och slåss med bilarna på gator som är smalare än vanligt på grund av av snön längs kanterna.
Men det betyder oxå att man tvingas stå ut med de oändliga mängder salt man sprider ut för att hålla vägarna rena och allt vad det betyder av korrosion. Korrosion är en mycket komplicerad process (som är ett aktivt forskningsområde inom fysikalisk kemi), som kostar miljarder årligen i skador på bilar, broar och cyklar. På min cykel har vevlagret drabbats och jag hoppas att det skall hålla vintern ut så jag kan skaffa nytt till våren istället. Trots att saltet är irriterande (för att inte tala om att slasket är ett sår i det fina vintervita) så finns det ju några intressanta vetenskapliga aspekter av det hela.

Anledningen till att man använder salt är ju att en saltlösning (i vatten) fryser vid lägre temperatur än en ren vattenlösning. I fasdiagrammet nedan kan man se att med en blandning av vanligt bordssalt och vatten kan man sänka fryspunkten ner till -21,1°C vid en lösning med 23,3% salt. Detta kallas den eutektiska punkten.

Fasdiagram hos NaCl i vatten. Bild från ChemGuide.

Anledningen till att fryspunkten sjunker är att det blir en skillnad mellan den kemiska potentialen i den lösta och i den fasta formen av saltet. Kemisk potential är ett mått på hur mycket energi som krävs för att introducera mer molekyler till en form. En intressant aspekt är att vid låga koncetrationer av av det lösta ämnet så spelar det inte någon roll vilket ämne det är... För varje mol / kg vattenlösning sänks fryspunkten 1,86 grader. Vid högre koncentrationer är det dock skillnad mellan olika lösta ämnen. Min chef berättade att i Warszawa har man nu börjat att använda en del kalciumklorid på vägarna i stället för natriumklorid som är det vanligaste. Anledningen är att en CaCl₂-lösning har lägre temperatur vid den eutektiska punkten än en NaCl-lösning. Ned till ca -50°C kan den hållas flytande.

Fasdiagram för en lösning av CaCl₂ i vatten. Punkterna B och C markerar fasövergångar till andra saltstrukturer. Bild från phasediagram.dk.

Efter denna saltade utläggning kan naturligtvis dagens ord bara bli sól - salt.