Ett pensionsproblem
Igår strejkade lärarna i Polen. En endagarsstrejk nu, med varning om längre i september om man inte får igenom sina krav. Naturligtvis handlar det om högre lön, men också om bibehållna pensionrättigheter. Lärarstrejken får därmed understryka ett stort problem på den polska arbetsmarknaden: äldre arbetar inte. I diagrammet nedan kan man se det procentuella deltagandet på arbetsmarknaden för folk i åldern 55-64 år jämfört med dem mellan 15 och 64. Polen hittar man i botten, knappt före Malta. Av polska 55+are är endast drygt 30% i arbete.
Man kan tänka sig två huvudanledningar till detta. Den ena är att arbetslösheten bland äldre är stor. Det är de som växte upp och arbetade under socialisttiden, och omställningen till det moderna samhället har ofta varit brutal. Men en annan anledning, som också är ett arv från kommunisterna, är de pensionsförmåner många grupper har. Lärare, tulltjänstemän, gruvarbetare (kanske förståeligt) och många andra har rätt att gå i pension efter 30 års tjänst. Detta gör att många avslutar sitt arbetsliv redan runt 50. Det har lett till att Polen har Europas lägsta pensionsålder (se nedan). Medel ligger så lågt som drygt 57 år, att jämföra med knappt 64 i Sverige. 
Att låta folk pensioneras så tidigt kostar naturligtvis mycket, både i pengar och i resursslöseri. Regeringen har försökt att dra in på pensionsfördelarna, men det möts av strejker, som lärarna nu och tulltjänstemännen i vintras. Hittills har Tusk inte visat sig tuff nog att stå emot strejkarna och strejkerna belönas med eftergifter som bevarar ett ohållbart status quo.
Samtidigt har Polen naturligtvis samma demografiska problem som andra västländer, bara än värre. Som vi kan se nedan så ökar andelen äldre samtidigt som befolkningen totalt sett faktiskt minskar. Det beror på att Polen, näst Slovakien, har Europas lägsta födelsetal med 1,27 barn/kvinna. (Enligt Eurostat. På Wikipedia citeras än lägre siffror från FN som landar Polen bland de allra sämsta i världen.)
En bidragande anledning är att många kvinnor väljer att arbeta och studera istället för att skaffa barn. Att kombinera arbetsliv med barn är svårt. (Den betalda) mammaledigheten är 18 veckor, en fjärdedel av i Sverige. Därtill finns det nästan obefintligt med daghem för små barn, så dagis stavas oftast mormor. Om inte kvinnan stannar hemma ett eller ett par år obetalt förstås. Som ett led i att öka antalet barn höjde den förra regeringen under Kaczynski barnbidraget till 1000 zl (2600 kr, eller en tedjedel av medelmånadslönen). Men det är en engångsutbetalning man får när barnet är fött, och inte igen.
Regeringen Tusk har lovat att satsa stort på att få äldre att arbeta längre. Vad de konkreta förslagen är har jag inte lyckats utröna. Därtill har man naturligtvis intresse av att öka antalet barn. Man debatterar dagis och månatliga barnbidrag och att låta barnlösa få hjälp med inseminering under sjukvårdförsökringen. Men liksom i Tyskland finns konservativa, framförallt inom kyrkan, som menar att det skulle leda till att kvinnor förvandlas till "barnmaskiner".
Dagens ord är emeryt - pensionär.
Andra bloggar om: Polen, politik, pension, barn, ekonomi, arbetsmarknad. Intressant?
